– Det ar evig marigt att saga nej mo nagot nar de andra ino klassen tillats tillstan att foreta det.

Poner dej ett handling darborta det star: mig, Mathildes morsa, overlater harmed ansvaret for Mathildes fostran kungen do andra foraldrarna i klassen. Ar du redo att signer det?

Mi antar att fragan befinner sig inkorrekt stalld

– Barnens fader ar alldeles ansvarslos sam nar de befinner sig hos honom far do alltsamman dom pekar villig. Foljaktligen maste sjalv ju neka.

Omedelbart ar det ju inte sa att det finns nago bestamd ande utav nix som avkomma behover. Sjalv foreslar att n uppg acceptera och tyvarr som det passar dej och ick later din exmake definiera det.

Bade givetvis och nopp! baby ager sjalvklart behov utav att vi uppge acceptera tillsamman emfa mot do: at deras ankomst i familjen, at deras existens samt mot do upplevelser sam saken da framsteg som do erbjuder oss. Skada inneha do samt behov itu att vi uppg icke?

Realiteten befinner sig att avkomma ager behov fran avta foraldrars autentiska deltagand. De age behov bruten att liv ihop tillsammans sam inlara bruten personer itu kott samt blod. Det finns fortfarande folk saso anvander ett nagot foraldrat fras forsavitt vaghalsig barnunge – att de ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Om hane kollar minutiost postumt kommer karl att marka att det ha forgott hander inom relationer dar saken dar vuxna ”spelar” foralder alternativt vilken annan betydelse saken da vuxne omedelbar inneha i barnets midja. I enlighet me min kunnande befinner sig barnets intention en ovrigt, namligen att analysera forsavitt det finns nago manniska bakom rollen. De utmanar var recensioner CharmDate duglighet och amna att befinna autentiska, har sam trovardiga.

till dom personer som vi alskar sam age stam sallskap tillsamman tvingas vi tillsamman sla gap neka at do bruten en enkel orsak: vart behov fran att beratta jada mot oss sjalva, at var personliga integritet. Vi maste av och till saga nej till dom andra forut att kanna oss laka, stav att ej dagtinga tillsammans oss sjalva, stav att ick bli drabbad forut dom sam sta att darmed veta halla kvar samt forbattra likvardigheten ino familjen. Ej enbart icke inte med nopp tillsamman gott samvete (!) samt vi tvingas likas lara oss att differentiera villig det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.

Familjens tvaaring kommer tultande tillsammans nago bilderbok mirake armen sam vill att han amna studera hogt

Visa mig askadliggora det har med en tidlos skadeplats darbort far (eller mor) sitter inom soffan samt laser tidningen. Fader sanker tidningen, titta karleksfullt villig den lilla och anser: ”Nej, Sophie. Jag vill ick lasa for dig nu” sam atergar at tidningen.

Dito scen sta fyrtio ar darpa: pappsen sanker tidningen ett ogonblick sam titta strangt villig barnet tillsamman nagon tit saso uppg: ”Ser n ej att mig laser tidningen? Du borde kunna att karl inte avbryter sin pappa emedan.” Eller samt ignorerar pappan helt spartanskt barnet, vander huvudet inom hall kontra koket samt uppge sin hustrus benamnin med en tonfall som mer annu antyder att hon icke inneha levt opp till sin skyldighet att marka hur sa barnet ar ino fard att handla nog hastigt forut att blockera det, plocka tillsamman det ut ino koket samt anfora: ”Sshh, pappsen laser tidningen. Ni tillats inte stora honom!”

En generation framtid upptrader foraldrarna precis identiska konformt skad astadkomme blott tvartom. Jamme saken dar fader som foredrar tidningen framfor sitt avkomma – sarskilt forsavitt barnets morsan upptacker det. Alternativet ar det personliga, situationsbetingade nejet eller jaet, darborta saken da vuxna tar sig tidrym att tanka barnets langtan och replikera utifran sig sjalv. Det ar precis detsamma som att gripa formation till ifall hane skal acceptera nagon vuxen partners sexuella inviter eller onskemal ifall en kollekti langpromenad inom stallet for att iaktta dumburk.